Lisa, 27 år

Min vardag är inte mest utsatt, men den är ändå annorlunda. Annorlunda från hur den var för ett par månader sen. Jag pluggar till lärare i idrott och hälsa och jobbar extra i matbutik. Jag får gå till jobbet, men jag får inte ta mig till skolan. Idag hade vi friidrott, men istället för att hoppa, springa, skratta och umgås, så låg jag på min soffa och såg på videoklipp. Det enda jag tänker på är hur jag ska bli en bra lärare, en bra lärare som missar större delar av min utbildning.

Även om tankarna ovan är egoistiska och fokuserar på mig, så är jag mest ledsen. Ledsen för att jag ser pensionärer som sitter ensamma i solen (tack för de fina vårdagarna vi fått), ledsen över pensionärerna som kommer in hos oss i butiken. Jag förstår att de är ensamma och vill prata, i vanliga fall tar jag emot dem med öppna armar, nu vill jag bara be dem att gå hem. Gå hem, för jag vill inte att corona ska ta er.

Ta hand om era nära, kära och äldre. RING! RING! RING! De behöver ert sällskap, det kan vara avgörande.

Ta hand om er, njut av solen, skratta, ta en kaffe och bulle.