William, 34 år

Den stora utmaningen för mig är att hålla ett positivt förhållningssätt framåt. Jag gör just nu min sista vecka på mitt arbete efter att ha jobbat hemifrån i snart 4 veckor. Utbudet av lediga jobb i min bransch har kraschat totalt och även min sambo har permitterats. Vi håller oss inne i största möjliga mån. Vi går på promenader, jag försöker hålla igång träning hemma istället för på gym och vi håller hårt på att veckohandla. Vi avstår besök på uteserveringar, fik, restauranger och andra nöjen för att bidra till minskad smittspridning och försöker istället nyttja take-away. Avbrotten i vardagsrutinerna är det som slagit hårdast mot mig. Att sitta hemma större delen av veckan, skjuta upp alla planer på resor och utflykter och hoppas att de blir verklighet någon gång igen, inte träffa vänner och kollegor eller prata med andra på gymet eller på uteserveringarna och samtidigt räkna ner dagarna till arbetslöshet. Att vara en i mängden, en del av statistiken bland de som förlorat jobbet. Att inte mer kämpa för en karriär utan för sitt egna förtroende och självkänsla. Att bibehålla den personen jag är utan att kunna göra de saker som till stor del utgjort personen jag är. Förhoppningsvis kommer vi återgå till någon form av normalitet i samhället snart, innan människorna i det tappar sin normalitet.